söndag 31 oktober 2010

Tips till män på dejtingsajter

10 tips till män på dejtingsajter:
1. Först och främst - se till att vara singel. Jag tänker inte ligga med dig om du har flickvän/fru. Punkt.
2. Bilder som ser ut att vara tagna i fängelsemiljö går bort.
3. Slafsig,otvättad t-shirt och fula joggingbyxor - inte sexigt. Period.
4. Äger du ingen kam när bilden tas-låna grannens. Gäller även schampo.
5. "Vill du veta nåt så fråga" som enda presentation - har du ens fattat grejen med varför du är på en dejtingsajt?
6. Välj ett alias som representerar DIG, inte dina kroppsdelar. Tjejer tror inte att alla andra har en liten bara för att du skriver att du har en stor. Bara säger det.
7. Om du skriver att du är snygg, varför vågar du inte lägga upp ett foto? Just wondering.
8. Vi tjejer genomskådar om ni skickar samma mejl till 30 andra. Var personlig. Eller inte och sitt ensam på lördagkvällarna med högerhanden som enda sällskap.
9. Ni klarar av att lägga in bilder på msn men inte på dejtingsajten - tappade ni kunskaperna däremellan?
10. Söker du en hushållerska-avsluta ditt medlemsskap och googla på Rutavdrag istället.

lördag 23 oktober 2010

Döm inte någon förrän du gått en mil i hans mockasiner

bild från www.weheartit.com
Det slog mig häromdan hur snabba vi människor är på att döma andra. Vi har inte en susning om deras tankar, drömmar, rädslor och bakgrund. Vi vet inte orsaken till att människor beter sig på ett visst sätt eller varför och vilken sida av dem som de visar oss och vilken de väljer att gömma. Vi vet inte vilka bördor de bär i sin ryggsäck eller vilka saker de fått gå igenom genom livet. Ingen är perfekt. Inte jag. Inte du. Inte grannen med den mycket yngre frun, de fina bilarna eller alla utlandsresorna. Tänk om vi människor kunde försöka se bakom allt yttre, alla fasader, alla masker och försöka se människan bakom. Att försöka förstå varför människor beter sig på ett visst sätt. Vi föds alla rena, oförstörda och oskuldsfulla men sedan händer något på vägen och vi formas av våra upplevelser och vår uppväxt. Jag tror att många människor går omkring och känner sig missförstådda på grund av att andra inte tar sig tid att lära känna dem ordentligt utan skapar sig en bild redan från början och envist håller fast vid den. Det enda som krävs är ju egentligen bara viljan och tilltron till att inse att det kanske finns en helt annan människa bakom alla masker. En del har lätt att bjuda på sig själv helt ohämmat framför alla medan andra kanske bara behöver rätt tillfälle och rätt frågor. Jag gillar det gamla indianordspråket: Döm inte någon förrän du gått en mil i hans mockasiner" Därför får det bli titel på detta inlägg. Och samtidigt en uppmaning till alla. Lär känna dina medmänniskor så kanske du upptäcker saker du inte visste att du ville veta.

måndag 18 oktober 2010

Kära Gud

bild från www.weheartit.com
Kära Gud.
Vi måste prata.
Du ska ju vara en cool snubbe har jag hört. Då kanske du kan skicka mig lite normala karlar till att börja med. För de du har skickat hittills - inte okej. Var inte hela din grundtanke att man skulle vara två? Tänk om Adam hade nobbat Eva? "Nä du är inte min typ. Kan vi inte vara kompisar istället?" Å vad hände med Noak egentligen? Varför fick han ingen fru när alla på arken var i par?? Å varför fick han leva i 950 år och inte vi? Verkligen inte okej. Jag tycker inte heller om att du har gjort choklad så gott. Men det är väl priset för att Adam och Eva åt det där jävla äpplet. Kan vi inte bara låtsas att de inte gjorde det och så säger vi att alla godsaker är kalorilösa? Deal? Jag skulle även vilja klaga på vädret. Inte okej.


Så.
I julklapp önskar jag mig en trevlig, vettig, skitsnygg, snuskigt rik och sexig karl. Och tio kilo choklad.

Okej?!

torsdag 7 oktober 2010

Om omorganiseringar tycker vi inte

Bild från www.weheartit.com
Nu har det hänt igen. Ännu en affär har omorganiserat och flyttat runt sakerna så man inte hittar längre. Denna gången är det Gekås. Förra gången var det bokhandeln i stan som ändrat plats på varenda bok i affären. Innan dess var det Ica maxi och innan dess en hel massa andra butiker. Man kan fråga sig VARFÖR de ändrar plats på saker. Finns det någon logisk tanke bakom eller vill de bara förvirra oss konsumenter? Eller de kanske hade lite tråkigt en dag och tänkte: ”äh, what the heck, vi möblerar om lite”. Personligen tycker jag att när det gäller matbutiker så är det väl smartast att ha torrvarorna i början och mejerivarorna strax innan kassorna. Men det är jag det. I övrigt så tycker jag det är jobbigt när de flyttar runt på allt. Man har precis börjat lära sig vart allt finns och DÅ!  Då slår de till och möblerar om..
Vad är det egentligen som gör att vi människor helst vill ha allting på sin vanliga plats? Har vi nån sorts inbyggd affärs-GPS som får kortslutning om de inte gör det? Är det så att vi söker trygghet och rutiner och allt det där rubbas om inte sockret står på exakt samma plats som det gjort i tjugo år? Jag tror det. Vi är vanemänniskor och suckers för rutiner. Så enkelt är det. Vi kanske bara behöver lite hjärngympa emellanåt och det vet affärsinnehavarna som passar på att ge oss lite utmaningar då och då. De kanske skulle utlysa en tävling när de ändrat om – Vem hittar sockret först? Vinn en liter mjölk..

Avocado-hissa eller dissa?

Bild från www.weheartit.com
Älskar ni som jag avocado? Denna perfekt mjuka frukt som smälter som smör i gommen…mmmm….. Eller ja, perfekt och perfekt, för att hitta en perfekt mogen avocado krävs det nästan utbildning. Eller i alla fall en hel massa tur. Först får man stå och klämma sig igenom halva sortimentet av avocadosar i affären. Hård…hård…hård…hård…och en till hård… Hittar man väl ett skal som ger efter på tryck så ger det efter så pass mycket att skalet spricker typ och man får ut avocadomos i handen….urk… Eller så hittar man en som är sådär härligt lagom mjuk och är så lycklig att det känns som att man vunnit på lotteri. Ända tills man kommer hem och ska äta den där förbannade avocadon som visar sig vara alldeles brun och äcklig inuti. Då har man alltså slösat runt en tia på en icke ätbar avocado och kunde lika bra kastat pengarna i sjön. För man kan liksom inte gå tillbaka och reklamera en oätlig avocado. Alltså är tipset att köpa avocadon några dagar innan du ska äta den så hinner den mogna och bli sådär perfekt tills du ska äta den. Men tänk om man inte vet när man ska äta den? Det har hänt mig mer än en gång att jag köpt en hård avocado som jag lagt i skafferiet hemma. Då uppstår ett av två problem: Antingen har den inte mognat när jag är sugen på att äta den eller så är den övermogen vid samma tillfälle. Det är synd att jag tycker om avocado. Jag ska nog sluta med det.

Stöddig bakom skärmen

Bild från www.weheartit.com

Med dagens alla nätforum har ett nytt fenomen uppenbarat sig,  nämligen frågan: Får man skriva vad som helst i en forumtråd? Jag tänker på de som envist hävdar sin rätt att totalt dissa trådstartarens ämne eller frågeställning därför att ”det är ett öppet forum där man får skriva vad man vill”  Javisst, det är ett fritt land också med yttrandefrihet och du får säga vad du vill. Men då får du också räkna med att folk reagerar på oönskat sätt (eller önskat, om syftet nu är att reta upp någon).
Exempel: Person A har hittat några hus som han/hon är intresserad av. Han/hon ber då forummedlemmarna om lite tips och råd i valet. Vilket hus är mest värt priset med tanke på avstånd till jobb, stan och dyl.? Ska man ta det nyrenoverade huset som är lite dyrare eller renoveringsobjektet? Person A behöver alltså lite vägledning. Då infinner sig följande skeende: person B, C och D har egna erfarenheter av husköp och kommer med lite goda och passande tips. Person E och F tycker A ska köpa bostadsrätt istället (fastän A gjort klart att de är hus som gäller, inget annat) medan person G och H börjar tvista om A verkligen har råd att köpa hus, var inte A:s make/maka arbetslös? Person I och J fortsätter att gräva i A:s ekonomi medan person K och L  tycker att A ska lägga pengarna på nåt annat istället. Då kommer M och N in i debatten och gör klart för A att ”du kommer aldrig att få något lån på den summan” (omedvetna om att A redan har ekonomin klar pga ett stort arv) När A bemöter personerna G-N:s kritik och hänvisar till att inget av det är svar på hans/hennes ursprungliga fråga och tycker att kritiken är obefogad sker följande: G-N blir ursinniga och menar att A har slängt ut en fråga och då får man vänta sig andra svar än man räknat med. ”Det är minsann ett fritt forum och sånt får man ta”
Javisst,  man kanske inte alltid får de svar man väntat sig men att börja kritisera trådstartaren för helt andra saker än det han/hon egentligen frågade om och att i vissa fall smutskasta denne är, tycker jag, oacceptabelt beteende. Att dessutom hänvisa till bl.a. yttrandefrihet tycker jag är att gå för långt. Du får säga vad du vill ute i samhället också men då får du också ta konsekvenserna av det. Konsekvenser som i vissa fall leder till domstolen för t.ex förtal, hets mot folkgrupp eller kränkning.
Har vi verkligen blivit så fega att vi vågar (och tror att vi kan) säga/skriva vad som helst bara för att vi har en skärm emellan oss som gör att vi får en falsk trygghet? Jag slår vad om att dessa forum-”bråkstakar” inte skulle våga säga exakt vad de tycker till t.ex personer ute på stan. De skulle inte säga till personer som sitter och tigger: ”Skaffa dig ett jobb istället”. Då kan man fråga sig varför. För att det helt enkelt inte är deras ensak. Men helt plötsligt har allt som skrivs i forumtrådarna blivit deras ensak. Som att det är deras rättighet att lägga sig i och läxa upp folk.
Nej, jag röstar för lite mer nät-hyfs och forum-hyfs och vanlig mänsklig vänlighet, omtanke, ödmjukhet och lyhördhet.

tisdag 5 oktober 2010

Livet innan internet

Jag kan inte komma ihåg ett liv innan Internet. Ändå fanns det där. Tiden då man RINGDE till sina vänner och då på den fasta telefonen eftersom knappt ingen hade mobiltelefon. Tiden då vi skickade brev till varandra med POSTVERKET och skrev dagbok i pappersform istället för på en blogg. Man gick in på banken och betalade sina räkningar eller fyllde i en lapp och postade osv.  Paradoxen i det hela är att trots att internet har förenklat livet enormt för alla så har vi ändå mindre tid över att umgås med varandra än vi hade förr. Märkligt, eller hur?

söndag 3 oktober 2010

Stressad packning

Varför är det alltid så att när man är själv och storhandlar mat så är det alltid mycket folk i mataffären? Och varför har de bara två packnings-stationer? Har jag mycket att packa ner och jag dessutom cyklat så vill jag inte bara kasta ner varorna i kassarna så snabbt som möjligt utan jag packar med tanke bakom. Jag vill ha en kasse med allt det tunga som jag kan ha i cykelkorgen och övriga kassar tar jag på styret så de bör inte vara alltför tunga. Ibland vill man kanske ha alla kylvaror i samma kasse. Alla gör olika. Men det är så förbannat stressande när man inte ens kommit halvvägs i nerpackandet och kassörskan börjar, lite diskret men ändå med en blick som säger "skynda dig då", fösa ner nästa kunds varor i mitt nerpacknings-fack. Har man självscanning i butiken slipper man ju detta problem men alla butiker har inte det. Hemköp har det inte. Dessutom har jag bojkottat detta fenomen eftersom ju fler som börjar använda detta, desto fler arbetslösa kassörskor. Det tycker jag är synd. Även om de skulle spara in på kassörske-lönerna så tror jag knappast att de skulle lägga den sänkningen på maten istället så jag vägrar envist skaffa självscanningsmojängen. Visst, det går kanske snabbare men varför har folk så förbannat bråttom i mataffären? De kan stå i kö hur länge som helst i en klädaffär eller på gekås men när det gäller mataffären då ska allt gå snabbt som tusan för tålamod har vi inte, nehejdå! Här ska handlas snabbt som tusan, betalas fortare än fort och packas ner kvickare än kvickt. Allt ska helst ske på under tio minuter. Jag är nog lite konstig för jag njuter av att gå i mataffärer, känna och klämma på alla varor, insupa stämningen, le igenkännande åt varor som funnits även i min barndom, bli upprymd över helt nya varor, titta med kreativt sinne på alla former och färger i frukt- och grönsaksdisken och välja med omsorg i mojängerna med färska brödlimpor. Jag tycker inte om när maten behandlas som slit-och-släng-varor, mat är kreativitet och kärlek och ska behandlas därefter. Men, som sagt, jag är ju lite konstig. 

Bilder lånade från http://www.weheartit.com/